Det fanns i Sagu en bensinstation. Den stationen hade en enda pump men det var ett äldre par som skötte den. När jag begärde att få fem liter bensin – i sällsynta fall tio – vred mannen på en spak, som nollställde räkneverket.
Den bensinen räckte mycket, mycket längre än nutida drivmedel. Den räckte i åratal, i många, många år. Än idag har jag den i tankarna.
Det fanns i Kaskö – ja, egentligen i Närpes men på vägen till Kaskö – en järnvägsövergång som sköttes av ett äldre par. Där gick sällan några tåg men de vaknade av sig själva vid de tider då tåget skulle passera. Då kom någon av dem ut och fällde ner bommarna.
Nu är övergången automatiskt bevakad men tågen slutade helt att gå, i protest. Det kom järnvägsarbetare fjärran ifrån, från Teuva och ända från Perälä, och bogserade bort de motsträviga tågen. Man fann inga mekaniska fel på motorerna och de går nu i reguljär trafik mellan Toijala och Tavastehus.
Det fanns i Närpes en liten beklädnadsaffär och dess enda expedit och föreståndare var en gammal man som var så lång, att han ständigt måste stå böjd i sin lilla bod.
Trots att han redan var gammal vorden, slutade han inte att växa. En dag blev hans smärtor i nacken så outhärdliga, att man måste avlägsna taket helt och hållet. Det var kommunfullmäktiges ordförande, som också ägde socknens byggnadsföretag, som beslöt att det allmänna står för arbetet och alla kostnader i samband med det. Den långa mannen var omtyckt av sina kunder.
Nu kunde han stå rak men vintern blev bister och den långa mannen blev förkyld och dog.
Den som inte tror mig, kan läsa den minnesplakett som man satt upp på platsen. Den finns under golvet på en ny supermarket som uppfördes där den lilla butiken hade stått. När supermarketen en gång skall rivas, kommer plaketten igen i dagen.