Hon är en hänsynsfull rökare. Det är hon som har Pinaloteket. Det heter inte så och det är en utbränd matvaruaffär och den kallas nu lopptorg och hon är mörk och liten och har rökhosta.
Det intagande hos henne är att hon röker inomhus. Sådan hänsyn ser man sällan hos andra rökare. Visst, vid vackert väder går hon ut på gården, men vid otjänlig väderlek står hon innanför den öppna dörren och bekymrar sig föga om att röken tränger in i kundutrymmena.
Och på det sättet tar hon hänsyn till både rökare och icke-r. genom att få dem att överväga vad här i världen som är väsentligt och icke-väsentligt. Och en större gåva kan man inte få (det skulle då vara att också andra gjorde som hon).
Jag letade efter en frampetare. Hon hade en liten trälåda med en lapp, FRAMPETARE, och jag fick rota i den. Där fanns frampetare för alla ändamål, mest för knivar och skedar som fallit i springor, men jag hittade också en hygglig för gafflar under köksskåp som jag behövde.
Fyrtio cent.
Det är inte så dyrt men på lopptorg hör det till att pruta. Så jag sade att jag vill ha en djuptänkt sanning om det överdrivna konsumerandet i vårt moderna samhälle på köpet. Det fick jag:
– Onödigt! sade hon och hostade.
Nu skall jag prova frampetaren.