Jag fick ett brev av Ellen.
Det var ett e-brev och Ellen var mycket angelägen. Ellen ville nödvändigt bli bekant med mig, men hur gick det?
Jo:
Ellen Dellen du von Essen
Hade tappat bort adressen
Var hon, säg mig, en japanska?
eller kanske indianska?
Nej, konstantinopolitanska!
Så skrev Lennart Hellsing en gång. (Ni vet, denna rikssvenska poet ur vilken rimmen strömmade som en Lennart Hellsingfors.)
Ellen bifogar också sin bild, för säkerhets skull. Hon skriver på klingande finska men på bilden syns ryska bokstäver. Hon står på en metrostation någonstans där i öster.
Ellen är kanske Niznij Novgorodianska?
I så fall är vägen till henne lång och det förvånar mig inte om mitt svarsbrev till henne också tappar bort adressen på vägen. Det brev som jag skall författa och sända när alla krig är slut, när jordens gränser öppnats och alla mänskor blivit bröder.
Ett gammaldags, hederligt brev.
Undrar om portot stigit till dess?