Höga stupade metrons rullande trappor nedåt, mot Ginnungagap.
Mänskofloden vällde fram och lät sig pressas in i rullande tuber som dånande störtade fram ur underjorden. Monstren öppnade sina gap och slöt dem på nytt. Mänskor, varelser vilkas främlingskap ökar ju närmare de befinner sig varandra, skådade med tomma ögon mot Intet eller knaprade på elektroniska dosor i jakt på detsamma. Tekniken triumferade.
Metalliska röster ekade på två språk i betongbunkrarna. Esikaupunkihelvetti / förstadshelvetet avgår om två minuter / kaksi minuuttia, se upp för avståndet mellan plattformen och tåget. Tekniken triumferade.
Dörrarna stängdes automatiskt. Tekniken triumferade.
Men så – stod vagnen stilla… Dörrarna öppnades igen… Vagnen stod fortfarande stilla…
En röst förkunnade att man drabbats av trafikstopp. Passagerare uppmanas ta buss eller spårvagn!
Förbittrade och jäktade mänskomassor vällde ut ur tåget och långa, tysta köer bildades vid rulltrappan som styckade dem i för Moloks matsmältningsapparat lämpliga och avpassade portioner. I ansiktet på var och en av dessa folkenheter avspeglades ett buttert missnöje.
Utom på en.
Han log.