-Du har inte förändrats alls!
Det händer att man får höra sådant när man ser mänskor igen efter många år.
Men de menar ju bara väl.
Erik H. Erikson menade att alla mänskor genomgår åtta stadier i sin livsutveckling. Vid varje stadium finns två olika möjligheter – det sista, åldrandets stadium, har integritet och förtvivlan som alternativ. Den som i begynnande ålderdom ser tillbaka på livet och finner det meningsfullt, kan enligt honom utveckla dygden vishet.
Verner von Heidenstam skrev:
Vid vägens slut.
Vis, o människa, det blir du först,
när du hinner till de aftonsvala
höjders topp, där jorden överskådas.
Konung, vänd dig om vid vägens slut,
vila där en stund och se tillbaka!
Allt förklaras där och allt försonas,
och din ungdoms riken hägra åter,
strödda än med ljus och morgondagg.
Det första urvalet av Fernando Pessoas dikter på finska heter En minä aina ole sama. Titeln anspelar naturligtvis på de för honom kännspaka heteronymerna men de är inte ett tecken på personlighetsklyvning utan Pessoa menar att varje författare inom sig har möjligheten att uttrycka flera personers livshållning.
Och inte bara författare. Vi talar och handlar på olika sätt i olika situationer. (Våra ”roller” brukar rikssvenskar gärna tala om i olika sammanhang men livet är ingen teater. Jag spelar t.ex. inte rollen som far utan jag är det.)
I Kung Fjalar har Runeberg uttryckt en avgörande förändring hos sin hjälte. Stycket är skrivet som en antik tragedi och i slutet böjer vikingahövdingen sig för gudarna och höjer sig därmed över mänsklig lycka och olycka.
Mannen yfves: väldig, mångbepröfvad,
Van att segra, som klippan hård,
Vill han böja allt, dit hans ande bjuder,
Krossa allt, som möter med trots hans bud.
Och hans svärd är höjdt. Då rörs hans sinne
Flyktigt, lätt af en osedd hand;
Och hans jernarm sjunker, hans blick som ljungat,
Byter hotets blixt i en maktlös tår.
* * *
FOTNOT: Läs Kung Fjalar! Den är förmer än den jolmiga Frithiofs saga.