I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
I denna blogg har jag undvikit ordet ’skapa’ för att beteckna författares verksamhet. Vi mänskor skapar ingenting. En författare är en kompilator som sammanställer givna element, med mer eller mindre lyckat resultat.
Det gäller vårt liv på jorden och vår omgivning och det gäller det viktigaste av allt: vår frälsning. ”En människa kan inte ta sig något utan att det ges henne från himlen”, säger Johannes Döparen (Joh. 3:27).
En mänska som tror sig kunna skapa något, som tror sig kunna vända historiens förlopp och åstadkomma något verkligt unikt, lever i en inbillad värld. Så också en ond mänska. Hon är missnöjd med världens gång och den naturliga ordning Gud insatt i världen – däribland äktenskapet. Så river hon sönder det och tror sig kunna skapa något bättre men resultatet är ångest och plåga både för henne själv och hennes offer och för deras barn och barnbarn i många led.
Vicente Huidobro var en chilensk modernistisk poet som grundade en litterär tidskrift och riktning med namnet creacionismo.
Han menade att ett litterärt verk är sig självt nog, att en dikt inte behöver beskriva något eller förklara något eller återspegla en känsla eller stämning, utan den har hela sitt berättigande i sig själv.
Och ändå var varje bokstav han skrev och publicerade och hela hans liv styrt av sådant som blivit honom givet – och som han alltså missbrukade i självförhävelse och dåraktigt högmod.
Om något ännu läses och uppskattas, är det därför att det förstås utgående från det som blivit oss givet.