En brittisk tidning, ser jag, uppmärksammar finländares hederlighet och nämner i samma svep om dessas vana att garnera gångvägar med upphittade pinaler. Strumpor, vantar, mössor sticks ingalunda undan utan man sätter dem på synliga platser för att göra det lättare för deras rätta ägare att finna dem.
Tydligen gör man inte så i andra länder.
Nils Ferlin observerade ett barfotabarn som tappat både ord och papperslapp och därefter sitter gråtande övergiven på handlarns trapp. Vad var det för ett ord? Var det väl eller illa skrivet?
Det ord jag fann var ett heligt ord, ett löfte inför Gud, ett ”ja” till livet och troheten och en medmänska.
Men hon som hatar, hon föraktade både det och sin ed.
Nu lägger jag fram det här, synligt. Någon ser det, vem återbördar det?
Vem återbördar henne? Att med sjukt och maskätet samvete gå mot döden är inte tillrådligt.