Ja, jag cyklade vidare från gårdagen som var en söndag. För varje år som går passeras jag av allt nyare och förnämare cyklister. Jag innehar, som sagt, bara en gammal damcykel som är en gåva av en hysterisk och givmild tant som flyttat.
Men jag kan inte låta bli att lägga märke till och roas av vissa detaljer. Jag känner ett fnill som, tyvärr, är mycket upptagen av modefrågor, uppgörelser (make up på utländska) och liknande och något har jag väl lärt mig av hennes förklaringar.
För de förbipasserandes stil varierar. Nu cyklar de ju alla snabbare än jag och jag avser inte heller dessa fysiska aspekter. Också en väl- och rätt utrustad cyklist kan tillfälligt vara ur form eller lida av en formsvacka. Och i början av ett långlopp är man naturligtvis piggare än mot slutet, då stilen blir grövre och slängigare.
Nej, det är en helt annan sak som visar skillnaden mellan verkliga Cyklister och dem som bara vill briljera med en hastigt hopkommen utrustning – som de kanske glömmer kvar i garaget om en vecka.
Skorna är nog de rätta. Det är viktigt att de är opraktiska och inte kan användas till annat än att träs in i pedalen. Skjortan är nog den rätta. Med text på utrikiska och av ett dyrt material, oanvändbar för andra ändamål. Hjälmen är inte en sådan som skyddar huvudet utan den har en formgivning som medför minsta möjliga luftmotstånd – även om den detaljen är helt ovidkommande för dessa motionärer.
Sådant förstår sig alla på, sådant kan man köpa för pengar.
Men titta på vätskeflaskan som hänger på ryggen!
Hos amatörer hänger den ibland rakt ner eller till och med – den som skriver detta har sett det! – på vänster sida av ryggen.
När jag ser en cyklist med flaskan i rätt vinkel på höger sida, känner jag det lika varmt inombords som ett fnill när det hittar en sällsynt nyans av den rätta ögonskuggan.
Det må sedan vara på Stockmanns delikatessavdelning eller i Lidls rabattkorg, bara uppkomlingar fäster sig vid sådant.