I dessa desinformationens dagar är det viktigt med faktagranskning av de uppgifter som framförs i offentligheten. Jag alluderade i går okritiskt, vilket medges, på Felix Körlings barnvisa ”Ett gammalt fult och elakt troll det var en gång” osv.
Verket tillkom redan på 1910-talet och skolbarn har av välmenande föräldrar och lärare indoktrinerats med dess geografiska uppgifter i över ett sekel.
Trollet, hävdar visan (jag avstår nu helt från att dryfta de existentiella aspekterna på trollen) kom till ”detta landet”, här avses Sverige, i en luftballong. Han (det) ”lade sig i Småland med huvudet på Åland”. För den som inte är bekant med främmande och exotiska länders geografi, må nämnas att Småland är ett landskap i den södra delen av vårt grannland Sverige.
Att huvudet låg på Åland innebär att trollets fötter (tassar? Benämningen på de nedre extremiteterna hos ’troll’ är inte taxonomiskt fixerad) sträckte sig i motsatt, sydvästlig riktning, nedåt från trollets corpus. Fötterna var ”i samma stund” i Lund, ett danskt-svenskt biskopssäte längre söderut.
Av detta kan vi alltså göra oss en föreställning om ifrågavarande trolls geografiska utsträckning. Även om svansens exakta längd inte framgår i visan, kan det nämnas att sträckan från Ålands residensstad Mariehamn till Lund är 757,2 km längs E4. Detta är alltså inte den kortaste luftvägen men E4:s lätta böjning utgör ett försumbart tillägg, särskilt som trollets skepnad knappast var spikrak. I konsten framställs dessa ju ofta böjda och krumma.
Detta reser en mycket intressant frågeställning om trollets kroppsbyggnad och konstitution. Vi vet ju att redan dinosaurier med en hundratusendel av denna längd haft för stor kroppsstorlek för att kunna röra sig obehindrat och överleva. Men vi övergår till entouraget.
Här förekommer en del verkligt osannolika uppgifter: ”Och hos det gamla trollet fanns en trollmadam, / en näsa hade hon som hela Amsterdam.” Stadens yta är enligt färska uppgifter 219 kvadratkilometer, dvs. motsvarande en kvadrat med en sida på 14,799 kilometer. Som näsan (nosen?) knappast var kvadratisk (folklore lär oss att trollnäsor snarast har en lång utsträckning) bör vi antaga att dess längd var åtminstone över 20 km.
Trots detta handikapp lyckades ifrågavarande ”trollmadam” bereda en kaka, märkligt nog ”utav sand” (vi avstår från att dryfta de betänkligheter denna uppgift ger upphov till beträffande trolska matvanor och angående hållfastheten i byggnads- eller bakverk av detta porösa material). Denna kaka har en utsträckning identisk med Svealands (svenskt landskap), dvs. omkring 80 846 km².
Kan en kaka ”utav sand” bevara formen om den alltså har – vi tänker oss den rund – en diameter på över 10 kilometer? Här inställer sig allvarliga tvivel på sannfärdigheten i visan. De ökas ytterligare i följande strof, enligt vilken trollens katt jamade så att det hördes till Yokohama. Nu är det svårt att räkna ut den dB-mängd som erfordrats pga. att de dåvarande klimatiska förhållandena i skrivande stund är okända för den som skriver detta men även om absolut stiltje varit rådande, torde uppgiften vara en överdrift – en grov överdrift. Vi saknar dessutom helt samtida uppgifter om att en dylik jamsession skulle ha uppmärksammats någonstans på jorden.
Vi kan därför lämna de återstående uppgifterna i visan utan beaktande. Ja, att trollen i berättarens nu är vid polen och ”kanske mitt i solen”, innebär nog att vi restlöst kan avfärda uppgifterna som påhittade. Det föreligger inte heller några nedtecknade trollobservationer av denna kaliber hos vare sig nord- eller sydpolacker.
Det är kanske i själva verket fråga om sannfinländares försök att skapa tvivel på den nuvarande regeringens legitimitet inför följande riksdagsval, när den fortfarande sjungs i offentligt finansierade daghem, barnträdgårdar och skolor.