När jag vandrade ner till stranden, låg där ett milt högtryck som hette Mikael. Det var klart väder men ändå kändes det regntungt. Långt borta i öster syntes grå, drivande trasmoln som alla hette Holmström i efternamn.
Jag var ensam på stranden och satt där ensam rätt länge, så länge att Mikael långsamt började byta namn till Roger. Några lätta regndroppar föll – de hette alla Klas.
Regnet, yngst i familjen Eriksson, upphörde snart. När jag slutligen vände hemåt rådde absolut stiltje.
Gunilla hette den.