Tåget var överfullt. Det var massor av mänskor och en geting.
Detta lilla flygfä fick två vuxna kvinnor att uppföra en dans. Först flög den ena upp ur sätet, där hon suttit och knaprat på sin mobiltelefon. Sedan flög den andra upp ur sätet, där hon suttit och knaprat på sin mobiltelefon.
Plötsligt var två platser tomma. Getingen surrade, ovetande om mänskliga bekymmer, mot rutan.
Snett mitt emot mig satt en flicka i fjortonårsåldern, tatu- och sminklös, och läste en bok (!). Hon tittade förvånat/roat upp, beskådade damernas dans en stund, och fortsatte sedan läsningen.
Inte heller jag kunde tro att getingen skulle vara snarstucken. Men medan damerna dansar kan jag berätta om de två tillfällen då jag drabbats:
– Jag var sju år och i grannskapet i Närpes fanns en bilverkstad med en mängd gamla vrak, ypperliga att leka i, på gården. I en uttjänt lastbil (egentligen bara den rostiga förarhytten) blev jag stucken nära ögat.
– Långt senare, i Tenala, öppnade jag dörren till ett vedskjul och samma sak upprepades.
Det är inte mycket. Men damerna steg av vid sin station, flickan läste vidare och jag grubblade på hur innehållslösa mina inlägg blivit, precis som jag ville ha dem.
Bara bisaker.