De var ett barnlöst par och de bodde i en lägenhet med två rum och kök.
En av mannens första åtgärder vid inflyttningen var att numrera dessa rum. I övre hörnet på dörrarna stod att läsa 1, 2 resp. 3.
Ordning och reda bör det vara. Jag blev med mina föräldrar bjuden på kaffe i 1, kaffet tillagades i 3 och 2 var deras sovrum.
Vissa andra egenheter må förtigas; det var helt normala egenheter. Men jag råkade en kvinna som tilltalade mig – jag menar att hon tilltalade mig, hon sade att hon inte kan förlika sig med den moderna tendensen att förse allt i vår tillvaro med siffror och symboler.
Jag tänkte på kaffet i 1.
Och på detta inlägg alldeles i slutet av rötmånaden, som bär samma beteckning som busslinjen till universitetet i Weissnichtwo, där jag studerade Allerley-Wissenschaften för prof. Teufelsdröckh. Hur det råkas!