Det är någonstans i huvudstadsregionen.
Det är hett och eftermiddag och trafiken är livlig. Anonyma mänskomassor.
Jag stannar med min cykel vid rött ljus och på den korsande vägen står också en bil. Närmast mig, bredvid föraren och vid öppet fönster, sitter en ung kvinna.
Hon nickar mot mig och ler vänligt. Något förvirrad ler jag och nickar tillbaka: vem är hon?
Så kommer jag på det! Platsen stämmer också, det var här hon bodde och här jag besökte henne, en mycket god vän från folkhögskoltiden. Jag viftar glatt tillbaka! Hon är sig lik…
Bilen fortsätter och min tanke likaså. Plötsligt inser jag att det gått decennier. Det kan inte vara hon… och jag inser att min goda vän idag är nästan lika gammal som jag.
Och nu kommer jag på det, nu känner jag igen henne i bilen. Hon som hälsade så glatt på mig var bekant från ett helt annat sammanhang – jag har aldrig träffat henne utan bara sett henne på bild. (De liknar faktiskt varandra mycket, de två.)
Varför hon hälsade på mig, förblir en gåta. Men måndagen den 15 augusti börjar europamästerskapen i friidrott i München. Där kan ni se henne i aktion, hon ingår i Finlands trupp av aktiva.
Vem hon i sin tur trodde mig vara, förblir alltså en gåta som får sitt svar i himlen.