Plötsligt en tant kommer tidigt till stranden på morgonen och i havet kastar sig.
Hon plaskar kring en stund medan jag betraktar himlen. Och en till! Två till, denna regnkyliga morgon!
Det är en yngre tant och en liten pojke som kommer. Den y. tanten har ett protokoll som hon skyddar för elementen. Mitt på sommaren har de något slags pedagogisk utfärd.
”Är det inte rart med barn?” Han tvingas förstrött observera träd och vass och stenar. Så vill den y. pedagogiska tanten utsträcka pedagogiken i vattnet.
– Kan ni vänligen, säger hon till den plaskande tanten, räcka oss en av näckrosorna där? Hon ler på yrkets vägnar åt den ä.
Den ä. tanten är inte pedagogiskt sinnad. Vad svarar hon? Hon svarar: NEJ. (Sturigt och lett som lelle Karl-Johan.)
Det är ett icke förväntat svar men den yngre håller protokollet och lärlingen i ett fast grepp. Hon ler åter på yrkets vägnar åt den ä. och sedan går hon och lärlingen.
Innan dess kunde jag ha bett gossen att titta på mig i stället. Varför? Ja, det är det få som vet.