Vad jag är ensam denna livliga dag.
Vi har sommar men på stranden syns inga mänskor. Däremot slår fåglarna rekord.
Måsen med löjan i näbb, den får sitt. Kanadagässen – årets första – paraderar med fyra ungar. Kråkskrik får mig att se uppåt: en örn! Doppingen glider på vattnet längre ut. Kanske sörjer den sitt ägg, som ligger krossat i gräset. Gräsänder snattrar och nuddar vattenytan.
I den soliga sluttningen rasslar snabbt en snok eller kanske en ung huggorm över stigen.
Bredvid stranden finns en liten, nyplöjd åker, där tofsvipan regerar med fru. Ovanför den företar en lärka flygövningar. En nötskrika visar sig, en liten hackspett virvlar kring en trädstam.
En hjort – nej, ett rådjurskid – betraktar mig stilla. Den hemvana haren löper över parkeringsplatsen.
Ingen finns att peka för och visa.
Vad jag är ensam denna livliga dag.