Det är en vacker sommarkväll mitt i veckan i en liten landsortsstad. Då jag cyklar förbi den idylliska parken, står där femton-sexton kvinnor och gör ingenting.
Det märkliga är att de står utspridda med relativt jämna mellanrum och synbarligen instrueras i sin overksamhet av en kortväxt kvinna med stora solglasögon och orientaliskt utseende som står vänd mot de övriga. Tysta, overksamma är de alla.
Det är så tyst och stilla, att sova vore illa, och klockan är ju inte mycket. Så allmänbildad som jag är, kan jag göra mig en föreställning om vad det är de sysslar med. Mera överraskande är en annan observation: vid landsvägskanten står fyra bilar parkerade. De utgör inget genomsnitt av medelfinländarnas bilpark utan de är alla uppseendeväckande stora, nya, dyra och fina vrålåk.
Sedan avfallshanteringen gjorde sig av med sina hästar, är vi humanvarelser rätt ensamma om att dra mänskliga slutsatser. Jag konkluderar: det finns folk som verkligen önskar sig dyra lyxåk. Om du hör till dessa, börja göra ingenting. Men gör det systematiskt, under en erfaren instruktris’ ledning och överseende.
Logiskt tänkbart är dock även, att alla fyra tillhörde henne och att de parkerats där med ett syfte. Motivationen är viktig.