Nu var det en ung man som skriver poesi.
Det är en lovvärd sysselsättning och han hade sammanställt ett häfte med dikter till samtliga sin ungdoms förälskelser.
Den som trodde att jag ämnar göra efter nu, trodde fel. Men innan det är för sent, vill jag åtminstone försöka genren. Inga avslöjanden, dock, och jag tar helt trankilt namnen på flickorna i min klass i ordningsföljd:
Med dig, min kära Ingela
börjar jag härmed hela
divanen. Bakom dig Susanna
för alltid i minnet ha’ stanna’.
I nästa pulpet satt Maria
– hon fick mig nästan att fria
och om inte Nina varit
vem vet, om det dithän farit.
Men aldrig glömmer jag Rita
som fick mig att hemligen plita
hjärtan i bänken – dock, även om houthi
hon tillhört, sist valde jag Outi.