Om Platon någonsin kom att behandla det slarvigt-slamsigas idé, är jag rädd att hans sekreterare tappade bort manuskriptet.
Det saknas också hos Aristoteles. Ändå är det väl värt att nämna i jämbredd med övriga antika dygder. Efter att jag sist gått ut och efter att jag vandrat stötte jag på en kontrast.
Hon skriver också böcker. Men jag gav henne rådet att inte ge sig in på det praktiska med tryckeri och distribution och sådant, för med största säkerhet skulle hon förlägga alla manuskript.
Midas-i-de-föregående alster är självupptagna och de handlar ofta om hennes kamp för att komma till rätta med denna egenskap hos sig själv. Därför vågar hon inte ge ut dem. Redan problemet att välja publicering under antingen eget namn eller en pseudonym innefattar så många överväganden, att hon aldrig skulle komma till skott.
Vår slarva däremot, kalla henne Maja, skriver aforismer. Det mesta är skräp och några är lysande guldkorn.
Jag skall strö in dem i kommande inlägg, det nästan lovar jag.