Gustaf Fröding har i sin diktning några gånger intagit poser som anstår Miguel de Unamunos nivola (1.5.) och Calderóns drömspel (2.5.).
Liksom Augusto koketterar med sin fritt flytande förälskelse som råkat häfta vid Eugenia, så också den unge man som återser sin ungdomskärlek på Lycksalighetens ö vid Ronneby:
LYCKSALIGHETENS Ö
Jag har återsett min första flamma
på Lycksalighetens ö vid Ronneby!
Hon var lik sig — samma friska hy,
samma hår av sol och sommarsky,
samma ögon, ja hon var densamma!
Ja, där låg min mångbesjungna flamma
mitt i gröna gräset utan hatt,
och hon skrattade sitt gamla skratt
och i famnen sprattlade och spratt
någonting, som skrek och sade ”mamma!”
och det skrek igen och sade ”mamma!”
som det skriks och sägs vid fyra år,
och det sprattlade med ystra tår
och det slet i stackars mammas hår
och fick kyssar av min första flamma.
Och jag drömde om en kväll på våren,
hur vi möttes i en park i smyg,
huru ung jag var och dum och blyg,
hur vi skildes åt i fläng och flyg,
när en fågel prasslade i snåren.
Och jag tänkte: det är tid att klaga,
jag vill dikta mig en melodi
med all världens vemods vemod i
om min unga dröm, som är förbi,
om det yngsta i min ungdoms saga.
Men, o kärlek, jords och himmels under,
allt jag kände var ett välbehag
av att se min första flammas drag
lyckliga som fordom än i dag
skratta i Lycksalighetens lunder.
Och jag sade för mig själv: ”anamma,
det är underligt med detta här,
kanske var jag aldrig riktigt kär
eller kanske att jag ännu är
kär i dig, min kära första flamma!”
Denna livshållning – eller brist på sådan – sattes senare i system också av omogna vuxna författare, kallade dagdrivare och flanörer i Finland och i Sverige. De levde och de lät bli att verka vid ungefär samma tid som Miguel de Unamuno florerade med ett allvarligt budskap.
Deras attityd till livet bestämdes långt av s.k. ”modern vetenskap” och detta innebar i det svenskspråkiga Finland en programmatisk ateism – så inte i det finskspråkiga Finland, inte heller lika utrerat i Sverige.
Kristendomen är tro både på den oförskyllda nåden inför Gud och på handlingens betydelse inför mänskor.