I gammal kinesisk filosofi berättas om hur Zhuang Zi drömde att han var en fjäril. När han vaknade visste han inte om Zhuang Zi drömt att han var en fjäril eller om fjärilen drömde att han var Zhuang Zi.
Det kan nu också göra precis detsamma – ur filosofisk synvinkel. Det som gör att vi kallar drömmen dröm och verkligheten verklighet, är att verkligheten är sammanhängande och koherent.
Pedro Calderón de la Barca skrev på sextonhundratalet La vida es sueño där den hamletliknande huvudpersonen avstår från att utkräva en hämnd därför att han finner livet vara dröm och illusion. Vad skall man då agera för?
Livet är en dröm i den meningen att det är kort och flyktigt. Men detta ger oss bara större skäl att handla och att göra gott och inte ont.
Hon som hatar har valt ondskans sida. Livet kan vara slut innan dessa ord når henne. Inget filosoferande hjälper då; vi är inga fjärilar och vi mänskor är klena filosofer inför Gud. Våra bortförklaringar bränns snabbt bort inför Honom som är ”en förtärande eld”.
Miguel de Unamunos syfte med nivolan (se gårdagens inlägg) var att få oss att reflektera över det vi gör. Centnertunga är avgörandena vid de skiljevägar där vi antingen söker förlåtelse – eller låter bli.