Jevgenij Jevtusjenko åstadkom en viss uppmärksamhet år 1965 genom att offentliggöra ett brev till Sergej Jesenin. Den första versen av Письмо к Есенину lyder:
Поэты русские! Друг друга мы браним
Парнас Российский дрязгами заселен
Но все мы чем-то связаны родным,
Любой из нас хоть чуточку Есенин.
De ryska poeterna grälar alltså inbördes men de förenas av att de var och en har och bär något av Sergej Jesenin.
Jesenin misstänks ha mördats år 1925 på KGB:s försorg. Han var född år 1895.
Jesenin kallade sig själv en huligan i en av sina dikter och han levde som en sådan men hans dikter var romantiska och stämningsfulla skildringar från det gamla Ryssland. Han anslöt sig först till den revolutionära ideologin men tog senare avstånd från den.
Och även om han idag inte är lika populär som tidigare är han en vattendelare för många strömningar och riktningar inom den ryska litteraturen i historien.
Hon som hatar vill förneka historien, vill utplåna minnet av den hon svurit sin trohet. Det går inte, hon förgör sig själv i stället och de barn hon anförtrotts. Så är det i den enskildes historia, så också i världshistorien. Jesenin fick rätt, Jevtusjenko fick rätt, hon som hatar har redan mött och kommer att möta långt värre följder av sitt illdåd om hon inte ångrar det.