Så det är alltså i den lådan det borttappade papperet finns!
När man råkar ut för en plötslig fara passerar hela ens liv revy och man ser alla tidigare händelser som på film.
Nej, det med papperet var en överdrift. Men jag hann faktiskt tänka flera helt andra tankar gällande det förgångna: vad har jag egentligen gjort henne? Har jag talat illa om henne? Förolämpat henne på något sätt? Skvallrat så att hon fått veta det?
Nej, tänkte jag. Inget som jag kommer på.
Men då bromsade hon. Tvärbromsade så att det gnisslade och skrek. Upp flög förskräckta händer som just hållit i cigarrettpaket och tändare.
Jag hade vandrat i allsköns ro i julrusningstrafiken och var på väg över en skyddsväg då jag såg hennes lilla gröna bil med de kännspaka registerbokstäverna.
Det var mörkt och småregnigt och hon såg inte mig, inte min hälsning. Det är en sällsam känsla att stå och se en bil nära att ramma en i hög fart.
Man hinner verkligen tänka mycket på en millisekund.
Storsint natur som jag är, är vi fortfarande vänner.