Den ena butiken efter den andra här omkring går i konkurs och slocknar som hallon i snöstorm. På ömse sidor om den affär där jag bisitter innehavaren, finns nu tomma lokaler. Men en i längan blomstrar, nya utvidgade utrymmen tas i bruk och braskande skyltar hissas upp.
Det är en skönhetssalong.
När de visa och kloka undervisar i handelsvetenskap, lär de att man under lågkonjunkturer och osäkra tider inte skall satsa på lyxvaror som mänskor utan problem kan undvara. De visa har fel. När allting annat vacklar, kan man äta mindre och bo billigare, men fåfängan förblir bestående. Den girige kan tryggt satsa sin framtid på detta axiom.
Jag saknar de naturliga förutsättningarna att begripa vad det är som driver folk att uppsöka dessa salonger. Men de kunder av den andra sorten som uppsöker dem förefaller utgöra ett rätt osorterat urval. De ser ut som andra.
Nu är det naturligtvis så, att alla former av smink är enbart motbjudande och frågan är därför, varför de kletar det på sig och därtill betalar för detta. Jag kunde ge en psykologisk förklaring men varför skulle jag reta upp M. nu till julen? Jag har ändå inte många läsare.
Men jag behöver inte sträcka mig så långt i välvilja att jag önskar dem lycka till på de andras bekostnad. De hade gärna också fått fortsätta.