Jag skrev nyligen om upprepningstvång (30 augusti, 662) och jag bara måste behandla det en gång till.
För jag stod i kö vid en bankautomat. Det var bara en person före mig men det tog tid. Försynt hade jag vänt ryggen mot hans kodknappande men till sist måste jag granska vad han egentligen hade för sig.
Det var så egenartat att jag vänligt frågade honom om det var något problem med automaten?
Nej, men han måste spela en stund!
Det var en vuxen man och han hade funnit på något slags ritual med automatens rutiner, som han upprepade flera gånger. Det var den som tog tid. Han tog inte ut några pengar utan han lekte / spelade / tvingades genomföra sin ritual. Han var mycket artig och beklagade dröjsmålet – men han måste.
Så jag väntade lika artigt. En kund till sällade sig till kön. Förstod också hon att han måste?
Det vet jag inte för nu var han äntligen fär… vilket nummer har denna blogg? Jaså, 675? …dig och gick.
ALLA har vi våra egenheter. Hur fattigt vore inte livet utan dem.