”Det är lugnt”, säger rikssvenska ungdomar överraskande när man undrar hur de mår.
Lugnet råder också i den marginalteckning jag igår fann i en gammal bok, som lästs och skriftligen kommenterats av flera i släkten.
Det är den 19 april 1956. Hans son, min kusin, sover. Hans hustru stryker kläder. Själv har han med bläck tecknat av reklamljusen utanför fönstret, uppenbarligen i Helsingfors. Där finns Tempo, där finns NOKIA och delvis säkert skymda ”E COLOGNE”. APTEEKKI gör reklam för sig på vertikalen.
Ungefär som idag. Men i mitten, störst av alla, tronar KLUBI. Några cigarrettmärken syns inte till idag.
I Hangö fanns en ensam stor neonskylt som lyste in i min barn- och ungdom. ”KLUBI piristää” förkunnade den och avbildade konturerna av en man som tog ett njutningsfullt bloss. När förbudet sedan kom, löste man problemet enkelt. LUB byttes ut mot AHV och cigarretten mot en kaffekopp.
Det här inlägget har inget annat, högre syfte än att berätta hur det alltså förhöll sig någonstans i Helsingfors en torsdagskväll på 50-talet.
Han som gjort teckningen berättar också att han just nu överväger inköp av en skrivmaskin av märket Triumf. Inte heller detta inköp skulle övervägas idag.
Men för övrigt gäller: det är lugnt.