De som varit med om att tvätta manuskript vet hur det kan vara.
Före datorernas tidevarv kunde ett manuskript som korrigerats av upphovsmannen själv vara fullt av hans tättskrivna kråkfötter både bak och fram, på längden och på tvären, prytt med olika typografiska symboler som angav på vilket ställe något skulle petas in i texten eller avlägsnas därifrån.
Ibland krävdes att man körde många tvättprogram och centrifugering därtill. Men är det bättre nu?
En inspirerad bloggskribent nämnde hur hon gillar tycker om arbetet skrivandet författandet vid skärmen vid datorn framför skärmen. Hon kan låta fantasin skena löpa ge fantasin fritt spelrum och Hon kan vara hur kreativ hon vill som helst för det går ändå hon har alltid möjligheten hon kan senare radera de överlopps de överflödiga orden all text som och rätta stavfel ortografin ortografiskt eller det går automatiskt maskinen datorn sköter om tar hand om det
Ja, i teorin. Men det händer ibland att den sparar det skrivna och sedan bryts kontakten med nätet. Då står det där, precis som man fick till det i inspirationens högsta ögonblick. Och kan inte ändras förrän nätkontakten återupprättats!
Har man varit alltför inspirerad i förlitan på korrigeringsmöjligheten är den väntan nervslitande.
Jag avser nu de andra, de som blottar sitt innersta. Och har läsare.