Det är i princip smickrande att bli citerad (med gillande) långt efteråt men det är inte fullt lika behagligt att tillskrivas ord man aldrig har sagt, aldrig kan ha sagt.
Pådyveln ifråga hävdade entusiastiskt att jag för x år sedan uttalat mig på sätt som är otänkbara, även om mitt minne skulle vara dåligt.
Är man ansvarig också för vad folk tror att man sagt och påstått?
Ja, jag antar att det förhåller sig så. Den vise försäkrar sig om att det han haft att säga blivit både mottaget och uppfattat och han försäkrar sig därtill om detta genom flitiga upprepningar.
Om det gäller något viktigt.
Och det gjorde det nu. Tro alltså inte på det! Min sagesman vill nog väl, men fel.