– Herrn!
Han har visst något ärende. Tilltalet är på finska – ’herra’.
En liten man, inte gammal, blekta jeans, sliten ryggsäck.
– Herrn! Om det skulle finnas några slantar…
Koreografin ger också uttryck för ömkansvärdhet. Diagonalt över servicestationens asfalterade gård. Hopsjunken träder han mig till mötes.
Hans berättelse hör jag egentligen inte på. Där förekommer de vanliga orden: sprit, hungrig, pank, en kopp kaffe – men jag ger honom slantarna.
– Det var mycket, det här! säger han överraskat.
Det var det inte alls. Det var mindre än jag just själv har spenderat på mitt besök.
Hans tacksamhet är stor, han bugar och bockar.
Vad gör man? Vad kan man göra?
Ömsesidigt tillönskar vi varandra välsignelse. Ber du för honom?
En rysk kvinna har just frågat mig: Inte finns det väl verkligt fattiga i Finland?
Mera om eländet i morgon.