En gång, en enda gång allena, har jag blivit utskälld av min chefredaktör.
Idag uppsöker jag stranden vid det öde och nedlagda industriområdet. Men nu är här rörelse i skuggorna! Camouflerade militärer, stridsvagnar och allsköns andra fordon rör sig bland bladen. Och fåglarna och jag störs av knatter från vapen.
Vilken barnslighet, vilket svinaktigt slöseri! Ute i världen lider man nöd.
Utskällningen?
Ja, jag bär inget trauma av den, den var medvetet självförvållad. Jag hade satts att för lokaltidningens del bevaka en stor militärmanöver i stadens centrum och jag skrev om det hela som om det var ett skådespel, en fars.
Följande morgon var chefredaktören mäkta förgrymmad.
Varsågod!