Mitt tack går denna dag till Carl von Linné.
Till stranden kom nämligen en äldre kvinna. Den är annars övergiven såhär års men hon är en iakttagare av och till naturen.
Problemet var bara att vi hade skilda modersmål. Båda klarar vi oss i vardagen på det andra men när det gäller sällsynta fåglar och växter är situationen en annan.
Hon berättade om kuikka, som hon hört ropa. Kuikka? Jag känner en person med det efternamnet men hon är vanligen ganska tystlåten…
Småningom fann vi den gemensamma nämnaren: Gavia arctica! Om det kanske ändå inte var G. stellata?
Jag berättade att Bucephala clangula är fast bosatt i sjön. Och i vassen längre borta bygger Cygnus cygnus sitt bo. Ja, det är tredje året de kommer, upplyste hon mig.
Hon hade inte sett Ardea cinerea i år men det var jag nästan säker på att jag gjort.
När jag skulle gå, hörde jag årets första Cuculus i fjärran. Hennes hörsel är nedsatt, trots att hon lyssnade ivrigt hörde hon den inte.
– Men det var i öster, försäkrade jag henne.