– Deras ögon glänste av upphetsning! sade han. De väste och viskade. De berättade för honom – ett barn – om Vilddjurets tecken, om alla de krig och plågor och farsoter som Uppenbarelseboken skildrar.
Och han är fortfarande rädd, även om han nu övergått till ett annat samfund.
Här berättar man om Guds barns trygghet och om nåden. Men när predikanten nämner den yttersta tiden, går ett skov av barndomens ångest genom hans hjärta.
Han hör till den ena gruppen av skrämda nådehjon jag möter ibland, så som till exempel idag. Om den andra gruppen i det följande.