Vad gör man med folk som har s.k. ”övernaturliga” gåvor?
Häxerier avvisar jag genast men också bland kristna förekommer anspråk på extraordinära gåvor, det är i princip rätt och det är bibliskt. Det är t.ex. ett antal mänskor som försäkrat mig om att jag mycket snart får bönhörelse i form av uppfyllda specifika önskemål och därtill uppger när det extraordinära bönesvaret är att vänta.
Hittills har sådana tvärsäkra påståenden aldrig besannats.
Och tre gånger under årens lopp har jag blivit uppringd av personer som känt sig ”manade” att ringa mig just då. Två av dem har varit bara avlägset bekanta, personer som jag annars mycket sällan haft kontakt med. De har låtit förvånade, nästan litet irriterade när jag inte varit i omedelbart behov av deras hjälp: Är det nu verkligen inget särskilt du behöver just nu? Finns det verkligen inget särskilt i ditt liv just nu som fick mig att gripa luren och ringa dig?
Nej, har jag svarat. Men tack för omtanken.
Jag tror, lär och bekänner att det rätta kristna handlandet är att göra gott utan att känna sig ”manad” och utan att ha drabbats av en inre övertygelse att bönesvaret infinner sig på sätt, tid och plats man fått en ”inre övertygelse om”.
Vi bekänner ju vår tro på en Skapare som också gett oss helt ordinära medel med vilka vi kan berätta för varandra om vår nöd och våra behov. Som det här.