Men!
”Jag är inte rasist”, säger han. ”Men…”.
Vad är detta för ett ord som är så revolusitionerande? Det finns olika ’men’ säger SAOB. Kanske har vi här att göra med varianten 2a, ”anknytande ett led som anger att ngt äger giltighet l. sker o. d. (samtidigt med o.) trots det i föregående led utsagda: likväl, trots detta, icke dess mindre, i alla fall.”
Låt se!
Han är inte rasist, detta påstående äger alltså giltighet. Trots detta: han anser att vi inte borde ta emot så många invandrare och att de inte borde få så stora sociala förmåner, dvs. långt större än de som enkla, vanliga och hårt arbetande finländska medborgare får.
Nu finns felet alltså både hos våra myndigheter och hos invandrarna.
1. Myndigheterna är alltför släpphänta och eftergivna och de ger lättvindigt alltför stora förmåner till invandrarna.
2. Invandrarna är lata och otacksamma och de är bara missnöjda med det de får.
Men!
Tillägger han i en bisats: ”det kan finnas undantag”.
Ja, det här var nu dagens intellektuella behållning av ett samtal med en granne. Vad mera begär ni? Att allt skall vara nytt och originellt? Va? Tror ni att vanliga mänskor får det?