Det finns också grannar som utstrålar frid och förnöjsamhet.
Fredrik, som ofta sitter på sin rollator och betraktar vimlet eller – just nu – bristen på vimmel. Han är pensionerad från långvarig tjänst i en lokal industri. Han ligger ofta vaken på nätterna med värken som sängkamrat.
Men när han godmodigt ler, ter sig ett russin slätstruket i jämförelse. (Han röker även.)
”Säg mig, du lilla fågel…” – eller, i detta fall, ”gamla kråka”.
Jag har inte lyckats finna ut hemligheten. Det finns motpoler till Fredrik; hos dem brukar man rätt snabbt finna ut vad det är som skaver i själen. Men han är nöjd med sitt liv, sådant det nu varit. Han är gammal nu och någon ansiktsmask bär han inte.