Jag har nästan talat med en utlänning.
Hon är inte granne men hon städar husets trappor. Hon är utlänning i neutral bemärkelse, så där som en person från Sverige eller Seychellerna är det. (Fast de förra vet inte om det, jag har deltagit i en nätdebatt på en rikssvensk ytterhögersida och inte en enda av mina meningsmotståndare visste att han själv är utlänning.)
Nästan?
Ja, jag fick tala i en mobiltelefon som översatte mig till hennes språk (efter att jag först själv översatt min tanke till finska). De få ord jag behärskade på hennes modersmål räckte inte till för att förklara mitt rätt invecklade ärende och då kom maskinen till undsättning.
Tänkte jag ’granne’ och sade ’naapuri’ kunde hon sedan läsa ordet i översättning på skärmen. Det är kanske vardag för somliga, men. Ja, inte vet jag ju om det var hennes modersmål som producerades på skärmen men hon förstod det i alla fall. I Estland säger poliserna ’puhu!’ när de vill att en bilist skall blåsa i alkometern. Man kunde uppenbarligen ta reda på folks modersmål på samma sätt i Finland.
Karin Boye, ja, Och Kallocain. Det hör inte hit sådär oförmedlat men jag var inne på denna bana redan igår. Leo Kall, den känslokalla huvudpersonen, påminner mig om henne som hatar. Inte bara i allmänhet, utan i ett speciellt hänseende, nämligen…