-Tack för sist, sade jag lika vänligt som vanligt.
-Sist? sade hon. Senast, heter det!
Jag tänkte på en rysk anekdot, den kan inte översättas. Kritikern och författaren möts:
-Я читал вашу книгу…
-Последнюю?
-Надеюс…
Men hon som märker ord – tänk om mitt språkfel var en freudiansk lapsus?
Den hemska tanken medför att jag måste be läsaren av detta om absolut diskretur. Täydellinen astianpalautus! Fru Messerschmitt får inte underrättas om vad jag skrivit här.
– – –
LÄSARNAS KOMMENTARER:
Besserwisser, heter det. Marianne