Vår första skolutfärd gick till den lilla grannstaden, där vi besåg kyrkan och slakteriet.
På den senare platsen fick vi varsin knackkorv. Nu besöker jag det stora nedlagda slakteriet som sjuder av annan aktivitet. Nere i källaren är två skäggiga män sysselsatta med att producera gravstenar.
Livet är äckligt men intressant. Och den stora anläggningens väggar och tak motsätter sig inte att aktiviteterna innanför förändras.
Det är som livet självt, tänker jag när jag lämnar platsen i en fyrkantig plåtlåda med hjul i hörnen.