Det virus i rubriken som på våren trängde sig in mellan möten och mänskor, det firar denna självständighetsdag en ensam bal på slottet.
Vem var hon jag mötte på morgonen i en finsk och främmande stad?
Hon var ung och hon var lång och hon stod och väntade på något eller någon. Hon hälsade glatt och ivrigare än en obekantskap gör.
För jag tänkte först att det var så tidigt på morgonen att det var ett till intet förpliktande godmorgon bara för att ingen annan var ute ännu. Och jag nickade tillbaka i den andan.
Men på återvägen såg jag henne hämtas med bil och bilen bar hembygdens svenska namn!
Nå, inte vet du väl det heller. I Lissabon där dansa de på kungens röda slott, bekrönta och bekransade, vid hurrarop och skott. Där spelar havet som basun och fjärran violin och varje kind är purpurbrun som starkt oportovin.
I ett vi-rus, säkert.