–Rautaista touhua! säger en okänd med- och förbivandrare när jag stiger upp ur sjön.
Enligt Cannelins m.fl. ordbok: ett järnhårt bestyr.
Han avser det som E A Karlfeldt skulle ha kallat vårsimmandet. (Eller -badandet, E A var rikssvensk.)
Idag var vattnet faktiskt för första gången i höst så kallt att det blev varmt.
Efteråt.
Man vänjer sig vid allt, sade han som hängde andra dagen i galgen. Det begav sig en gång att jag fortsatte simmandet varje dag efter att det blev för kallt. Sedan blev det inte längre för kallt.
En julafton var jag fullkomligt ensam på stranden. Det var mycket mörkt och det var snöstorm.
Få upplevelser mäter sig med den.
Minnen från jorden.