Det finns en sjö, dit en kvinna kommer med en parvel i åttaårsåldern.
De tror sig vara ensamma tills jag med en diskret hostning förråder min närvaro.
Pojken vill simma. Han kliver i och svär högljutt på finska: ”@@@, vilket stort merilevä!”
Mamma på bryggan förebrår honom lamt: ”Du skall inte kiroilla!”
Den som vill höra ännu flera exempel på språkblandning kan sätta en vit nejlika i knapphålet – så att vi känner igen varandra – och komma till bensinstationens café, som öppnar klockan 6. Då talas där nästan enbart svenska och därtill en svenska som är blandad på samma sätt.
Men det var svordomen som är det tragiska.