Det finns en sjö, på vintern är här tyst och öde men solen lockar fram turister och prat. Och, som i det föregående, oanad teologisk sakkunskap.
En annan, äldre kvinna berättar om de nya byggnaderna i omgivningen. Också ett kyrkorum – jag har sett det på avstånd och frågar vems det är? Hon tvekar ett ögonblick men är sedan säker på sin sak: se on atventistien! Det är adventisternas.
Märkligt, säger jag, jag trodde att de redan hade en annan helgedom här. Men hon är alltså också säker på sin sak. Och med en äldre ortsbo vill jag inte tvista.
På kvällen vandrar jag förbi nybygget på en annan stig och ser dess upplysta fasad. Där strålar ett stort grekiskt-ortodoxt kors.