Om ingen ville minnas sin hembygd denna midsommar, var där desto flera mänskor vid träsket. Mängder av bilar stod parkerade på landsvägen, ännu flera på den asfalterade men namnlösa vägen till vattnet.
Han som lyfte stenen bodde vid ett annat träsk i närheten. Jag åkte dit i stället. Också där var det folktomt. En gång landade ett flygplan på detta lilla träsk – det var på fyrtiotalet och det har jag låtit mig berättas av min far. Men när jag själv senast var på denna plats mötte jag en man som senare dog i en flygolycka.
Annars var himlen coronablå och obefläckad även över Sjöskog.
Jag fortsatte till ett tredje träsk, där fanns i alla fall något tiotal besökare. En ortskvinna upplyste mig om att algerna snart börjar blomma och då blir det folktomt även här.
Som lämmelflockar rör sig mänskorna i tid och rum.