På midsommaraftonen förbarmade jag mig över tre försmäktande huvudstadsbor. Jag tog dem med till riorna och bodarna.
En av dem plockade sju sorters blomster för att lägga under kudden. Senare fick jag ett förtvivlat textmeddelande: hon hade glömt dem i min bil på återvägen!
Hedendomen är alltid trälbindande. Vilken nåd att de smulades sönder i bagageutrymmet – för tänk om hon verkligen drömt om någon!
Hur skulle Någon då kunna försvara sig mot djävulens bländverk?