Hon hade förlorat sitt paraply.
Jag lovade att leta på den plats där vi befunnit oss och till den ändan kontaktade jag en okänd man för att låsa upp. Medan vi betade av den viralt avfolkade samlingssalen, framgick det att vi hade en gemensam bekant, i en annan stad. Denne hade jag lärt känna först under hans sista och bräckliga år och nu fick jag mig till livs en levnadsbeskrivning av en vänsäll man som utfört ett fullödigt dagsverke på ansvarsfulla poster. Så litet liknade bilden som nu målades den man som demens och ålderdom brutit ned och förvandlat till en visserligen vänlig men häftigt uppbrusande person.
Vi hittade inte hennes paraply.