Så hände det då. Viruset kröp litet närmare – en umgängesperson har drabbats.
Vi höll visligt avstånd när vi träffade samman, så för egen del befarar jag ingenting. Men liksom filosofens tandvärk plågade honom mera än tusen döda i en jordbävning är katastroferna för alla desto mindre ju längre det fysiska och mentala avståndet är till den plats och de mänskor de drabbat.
Vill man verkligen en medmänska illa, skall man gå åt hans barn. Det har hon som hatar insett och därefter har hon handlat. Hur gärna bytte jag ändå inte tillbaka barnen mot vilken dödlig farsot som helst.