I den öde staden träder jag in i den stora och tomma, svagt upplysta möbelhallen. En ensam och dunkel expedit materialiserar sig försiktigt och frågar med corona i rösten vad jag önskar.
Ja, det är en säng, säger jag. En väldigt enkel och billig säng. För dagligt bruk? frågar hon. Nej, säger jag, närmast för nätterna. Hon ler inte ens. De har ingen som helst humor, de där finnarna.
Heller.