Och ibland hör man ju kommentarer som det aldrig var meningen att man skulle höra.
Jag hade ingenting sagt, inte heller gjort något särskilt där jag satt vid bordet intill. På tal eller handling kunde jag alltså inte bedömas. Och det okända sällskapets omdöme om mig var inte heller illvilligt, inte avsett att döma eller såra. Bara denna enkla fråga: Är han utlänning?
Svaret borde ju vara givet – vem kunde vara finländare än jag? – men jag grubblar över det fortfarande.