Men en ung man jag talade med hade verkligen satt slumpmässigheten i system. Han dök ner på både mänskor och ting styrd endast av intuitionen, förklarade han, dem som intresserade honom själv. Och det var som en illustration till detta han i butiken plötsligt rusade fram och grep tag i ett föremål för att ivrigt studera det från alla sidor…
Mänskorna, ja, dem sade han sig studera noga i avsikt att inhämta lärdomar av den känsla han erfor i samtalet med dem.
Hur sällsam och säregen hans personliga filosofi än föreföll, är den ändå uttryck för en bred strömning idag: världen är till för min skull och livet har getts… förlåt, tillkommit och uppstått ur intet för att jag skall kunna utvinna maximal tillfredsställelse ur det innan mina molekyler åter upplöses.
Jag tror att den unge mannen inte skulle förmå begripa vad generositet eller givmildhet är för något. Visst var han själssjuk – men de som aldrig gett honom denna förståelse var uppenbarligen hans föräldrar, det anade jag under vårt samtal.
Hon som hatar begränsar också sina barns liv med sitt hat. Det är också för deras skull jag ständigt vädjar om en sinnesändring – och för kommande generationer, för att den unge mannen inte skall få efterföljare av oss, samvetslösa i all sin känslighet, hänsynslösa i sin omtanke om världen och sitt förakt för den enskilde.