—Jag blev nästan rädd, sade chauffören – en okänd chaufför – då det kom en passagerare!
Bussen är alltså tom, det är lördag morgon, och chauffören är en språksam man. Ämnet för hans utgjutelser är denna gång det eländiga skick den buss han kör befinner sig i!
Han ger exempel på allt som inte fungerar och jag kan utöka listan med ytterligare exempel från andra fordon i samma stall.
Det beror på att bolaget han kör för satt sina pengar på att förnya bussarna i storstaden. De var tvungna att pressa priserna i offerttävlingen och nu får man alltså länge framöver nöja sig med sämre kvalitet på landsorten.
Som det är en intressant upplevelse att höra en anställd kritisera sin arbetsgivare med inlevelse och insikt, lyssnar jag uppmärksamt. Men när jag stiger av ser jag en tveksam blick i chaufförens ögon: kanske han sagt för mycket.
Har han då aldrig läst den här bloggen?
Om han hade gjort det, hade han vetat att jag aldrig för vidare något som berättats mig i förtroende. Och all eventuell likhet med i verkligheten existerande personer är för det mesta både avsiktlig och… och trivial.