—Jag är inget filosofiskt huvud, säger Martin Mosebach.
Det säger han i ett diskussionsprogram dit han inbjudits för att dryfta meningen med livet.
Kanske kan man då åtminstone kalla honom ett teologiskt huvud. Han är en ortodox katolik, som finner också det andra vatikankonciliets reformer överdrivna eller förhastade och han vill en återgång till den tridentinska mässan.
Varför beviljades han då Büchnerpriset? Motiveringen lyder: ”Die Auszeichnung gilt einem Schriftsteller, der stilistische Pracht mit urwüchsiger Erzählfreude verbindet und dabei ein humoristisches Geschichtsbewusstsein beweist, das sich weit über die europäischen Kulturgrenzen hinaus erstreckt; einem genialen Formspieler auf allen Feldern der Literatur und nicht zuletzt einem Zeitkritiker von unbestechlicher Selbstständigkeit.”
Det är alltså en kulturens mångsysslare det gäller och vissa av hans formuleringar och insikter äger giltighet även för en lutheran.
Meningen med livet?
Det hade han inte mycket att säga om. Han syntes företräda åsikten att livet är meningen och att normala mänskor sällan befattar sig med frågan annat än i stunder av kris.
Det kan man hålla med honom om. ’Mening’ är ingen tilläggsutrustning som levereras mänskors barn vid ankomsten och som låter sig säljas eller köpas med något slag av valuta senare. Men finns det inte någon mening med livet finns det däremot gott om brist på mening med livet.
Ondskan är livets brist på mening och hon som hatar är dess förmedlerska. Men döden rår hon inte över, denna tillflykt för de av henne drabbade gör henne till slut till sitt eget offer.